Säljer Vaxholm till högstbjudande.

Just så löd rubriken i tidningen Skärgårdens krönika den 22 januari 2015.

Krönikan kritiserar att Vaxholms kommun givit rivningslov till ”ytterligare en sekelskiftesdröm”. Det gäller nu Kullön och en aktuell rivning utmed Hamngatan uppe vid Norrbergsskolan. Tidigare har det gällt rivning och nybyggnad på Torggatan. Som vanligt klagar man på politikerna. Det går att förstå att enskilda medborgare reagerar mot förändringar av olika slag, men av en krönikör förväntar man sig en lite mera saklig diskussion. Den här typen av dåligt underbyggd information underblåser bara ett politikerförakt.

Jag vill därför försöka ge en lite bredare bild av frågan.
I Sverige har vi en lagstiftning som värnar det enskilda ägandet samtidigt som kommunerna har ett ansvar för planläggning. De aktuella byggnaderna ligger på privat mark och rivs av markägaren i syfte att bygga enligt gällande detaljplan. I dagsläget är kommunens enda chans att stoppa rivningen att köpa in eller ersätta markägaren för att denne inte kan utnyttja sin byggrätt. Det kan knappast vara tillräckligt hög prioritet att använda skattebetalarnas pengar för att stoppa dessa omvandlingar. Dock ska naturligtvis stadsbyggnadskontoret ge råd och försöka påverka så att resultatet blir så bra som
möjligt.

Krönikan refererar också till en bevarandeplan och antyder att planer redan tidigare borde ha fastställts som hindrar rivning av gamla hus. Då bör man komma ihåg den diskussion som var när den aktuella bevarandeplanen, som egentligen är en inventering som gjordes som examensarbete, togs fram. Då konstaterades att det inte finns så många byggnader i Vaxholm som är så värdefulla att man ska sätta av resurser för bevarande och dessutom införa restriktioner som hindrar stadsförnyelse. Där beskrivs några samlade miljöer som är särskilt intressanta typ Kronudden.

Norrhamnen uppfattas ju också ha en speciell karaktär, men då bör noteras att inom detta område har nästan hälften av husen bytts ut till nya eller kraftigt ombyggda sådana, utan att området nämnvärt förändrats. Det har dock förekommit protester mot förändring av typen att det är så charmigt att behålla det gamla. Många av de nybyggda husen uppfattas idag av besökande som gamla, vilket ju visar att det är samlade miljöer och utformning av det nya som är viktigt, snarare än att det just är gammalt. Alla tätorter har ju årsringar från olika tider.

Vaxholm måste utvecklas. Dels är det gamla byggnadsbeståndet inte alltid av hög kvalitet, dels kan vi inte stoppa den förtätning av Storstockholmsområdet som årligen sker med 40000 nya invånare. Vi i Vaxholm vill förbättra och förstora våra hus, anpassa för äldreboende, ge möjlighet för våra barn som vill flytta tillbaka och dessutom öka underlaget för en successivt utökad kommunal och privat service. Våra anspråk ökar vad gäller bostadsstandard och utbud av idrottsanläggningar, cykelvägar, ridanläggningar, äldreboenden, va, bredband, kommunikationer etc. Om vi ska ta vår andel av Storstockholms tillväxt så behöver vi nyskapa bostäder för ca 200 personer per år i kommunen. Eftersom Vaxön inte är särskilt högexploaterad så är det naturligt att i
första hand utnyttja möjligheter att bygga inom redan bebyggda delar. I stora delar har Vaxön en blandad bebyggelse, vilket är det typiska och en kvalitet för Vaxholm, med flerbostadshus och villor samt vissa verksamhetslokaler i en salig röra. Mot den bakgrunden är det inte praktiskt att planlägga så att samhället konserveras, utan snarare ha en öppen inställning till förnyelse. Bevarandet bör koncentreras till några typiska och sammanhållna delar, men även där ge möjlighet till ny- och ombyggnad på ett småskaligt sätt.

Det är också viktigt att ha resurser kvar för ett bra underhåll av det vi har, så att det inte ser så skräpigt ut som det gör på många ställen, med trasiga gångbanor, sneda lyktstolpar och mögliga husfasader.

Slutsatserna är dels att vi inte bör vara så rädda att förändra men bibehålla vaxholmskaraktären, dels att tidningar och journalister har ett viktigt ansvar att förmedla information om vilka förutsättningar som gäller. Det är alltför simpelt att bara blåsa upp missnöjesyttringar och förlöjliga dom som sätter av fritid och tar på sig ett politiskt ansvar att förvalta och utveckla vår lilla stad.

Annonser

Om Michael Baumgarten, FP Vaxholm

Hej, här bloggar jag med personliga åsikter om politik och annat. Kom gärna med inlägg och kommentarer. Michael Baumgarten
Det här inlägget postades i Allmänt, Bostäder, Kultur, Lag och rätt, Miljö, Skärgårdidyllen, Valfrihet, Vaxön. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s